Letade efter en liten röd Fjällrävenryggsäck här ett tag. Tänker att den kan gå i arv...❤ Blev inte klok på vart den hade tagit vägen. Hittade den väl instoppad i en påse i källaren. I ryggsäcken låg även några kära "gamla vänner". Min lilla unge älskade att bära mössa som barn. Det var, allt som oftast, varierade huvudbonader vid olika tillfällen.
Här visas; maskmössan, fina stickade vårmössan och cykelmössan. Cykelmössan hette så för att den var lagom tunn att ha under cykelhjälmen. Sen är det ju cyklar på också förstås!

Liten nytvättad mössamling...!

Ännu en liten klänning har letats fram i gömmorna. Ett litet, litet hål i nacken efter en tryckknapp har dolts med en liten vit blomma. Rosa bomull och ett litet jordgubbsbroderi i retrostil från 1960. Jag hade nog nya klänningar varje dag på den tiden då det begav sig. Så himla kul med pynt till töser!

I rosa bomull...

Mormor och farmor hade krusade örngottsband. Banden låg vända utåt i deras linnesskåp. Det luktade rent och gott i de där skåpen där allt låg så prydligt. Underlakan, överlakan med spets och monogram och så örngotten.
Kan se framför mig hur farmor, kvickt och lätt, krusade örngottsbanden med en kniv. Jag fick försöka men det var inte helt enkelt det där. Mamma hade en liten plastmanick som krusade banden. Den fanns nog mest på skoj den där då det på 60- och 70-talet inte längre var lika angeläget med de där krusningarna.

Nu har överdragen till nussekudden och cykelkudden fått krusade band...;)

Nussekudden var en liten mjuk dunkudde som fanns under min barndom. Den hade randigt överdrag som fortfarande ligger här. Den hade samma betydelse som ett kärt gosedjur. Nussekudden fick följa med pappa i bussen när han reste iväg på bortamatch. Han vilade huvudet mot den i bussen. Det var viktigt för mig att nussekudden följde med pappa. Han reste alldeles för ofta iväg med den där bussen tyckte jag. Det blev som en länk mellan oss med kudden. När nussekudden och pappa var hemma så hade jag nallen under den ena armen och nussekudden under den andra när jag skulle sova.
Det fanns en cykelkudde också. Den låg under rumpan på mig i cykelsadeln. Det var mamma som hade cykelsadeln baktill på sin cykel. Vi cyklade mycket på den tiden. Cykelstolen var en svetsad konstruktion av 60-talsmodell med randigt tyg i ryggen. Självklart finns överdraget till cykelkudden kvar...!

Kuddöverdrag och nalle...

Igår besökte jag Kalmar tillsammans med ett gäng goda vänner. Vi hade en trevlig dag :) Köpte med mig Havtornssocker och Havtornsshot hem från en nyöppnad affär med alla möjliga närproducerade godsaker. Havtorn är ju en stenfrukt som växer vilt på buske längs kusterna i vårt land. Den har blivit populär på senare år men den har använts sen urminnes tider. Det sägs att ett enda bär innehåller lika mycket C-vitamin som en hel apelsin. Shoten ska man ta lite av för vitaminets skull och det smaksatta sockret är till efterrätter med vispgrädde eller glass till exempel.
Idag har jag, som så många andra, följt Vasaloppet på TV. När jag var barn tyckte jag att det var trist som bara den med Vasaloppet. Det tog så lång tid och mamma och pappa ville inte göra något med mig. Under några år där minns jag att jag fick bygga hydda hemma under matbordet med vad som fanns att tillgå med täcken och skynken. Det blev många in och utgångar och jag fick ha hyddan kvar i flera dagar. Det var roligt såklart. Och allra roligast var det när Vasaloppet var slut för då kröp mamma och pappa in och besökte mig i hyddan också.

Havtorn..

Idag har jag tvättat och fixat till några små haklappar som finns här i gömmorna. Mamma sydde och broderade dessa 1959 då hon väntade mig. Lilla mamma pysslade med dessa då hon som 19-åring gick där och väntade...Det är mammas fina handstil i broderiet och baksidan är lika fin som framsidan. Haklapparna har alla olika text och olika bomullsband i kanten. När jag var i dockåldern så hade jag dessa till mina dockor. Senare användes de flitigt till mitt lilla barn. Och nu är det tänkt att haklapparna ska användas till nästa generation ❤

Om man gräver tillräckligt djupt i lådorna så finns det en del små ting från slutet av 50-talet och början på 60-talet att fräscha upp. Någon kan få låna mina prickiga flanellbyxor, bomullskoftan och mössan med broderade små blommor på. Det finns en del kvar som min lilla unge har haft också. Den vita bomullsfilten till exempel. Väl använd under de första härliga åren.

Rosa flanell i repris...

❤...

Jag har sparat en del kuriosa från sonens småbarnstid. Det mesta gavs bort eller gjorde sitt när det begav sig men en del ligger kvar här. Det finns ju nu anledning att inventera lite och se efter om det finns något att återanvända till det lilla barn som ska komma. Det slår mig när jag tittar på en del saker att det står "Made in Sweden" på en del plagg. Klassiker som Fix och Knapens är ju ett minne blott. Kvalitetsprodukter tillverkade inom den svenska teko-industri som en gång i tiden sysselsatte framför allt många kvinnor. Nu sys svenskdesignade produkter i bland annat Estland. Allt förändras...

❤...

Den är inte ett dugg nyttig men den är god! Den där gammaldags krämen kokt på blandad torkad frukt, kanelstång, vatten och socker. Ibland längtar jag efter denna kräm. Med grädde såklart. Både mormor och mamma har kokt fruktkräm genom åren. Mormor hällde upp den i en glasskål och det gör mamma också. Själv tar jag en porslinsskål och det går bra det också. När jag var barn så använde både mormor och mamma sagogryn i krämen. Dessa var på den tiden starkt rosaröda. Detta var innan man kom på att färgämnen inte var så bra. Idag vet jag inte ens om det finns sagogryn. Nu ska jag äta en liten tallrik kräm och som sagt med en skvätt grädde.

Gammaldags kräm...

Visst är det lite ljusare!?

Den känslan fick jag idag på väg hem efter jobbet. Härligt! Lämnade cykeln på jobbet då det var lite halkigt på banan. I morse stod inte min cykel i cykelrummet hemma... Den stod vid affären sedan flera dagar visade det sig. Jag hade gått hem och glömt cykeln där för flera dagar sedan. Som det kan bli då...! Det påminner mig om en annan historia som hände för flera år sedan. Du som redan har hört denna historia får ha överseende.

Jag var på resa för dagen utanför kommunen genom mitt jobb. Framåt kvällningen insåg jag att jag skulle bli senare än tänkt så jag ringer till en kollega och ber henne sätta in min cykel så att den skulle stå skyddad över natten. Min kollega satte in den cykel som hon trodde var min men det stämde inte riktigt för henne med min beskrivning. Det visade sig dagen efter att det var fel cykel och min fanns inte. Jag konstaterade sorgset att min cykel nog var stulen. Det där var på höstkanten och vintern kom med mycket snö och cykelsäsongen var över. Den där vintern så tappade mamma bort en mössa som hon var glad för. En stickad luva som hon trivdes med. Hon pratade just därför flera gånger om detta. Veckorna gick och det blev töväder. En lördag var sonen och jag på stan och stod och pratade med någon utanför varuhuset med stort Å där för övrigt mamma arbetade på den tiden. Rätt som det var så sneglar jag mot cykelstället utanför varuhuset och konstaterar att "där står ju min cykel" Jojomen visst var det så! När jag står böjd över cykeln för att öppna låset så ser jag en slabbig grå stickad trasa i snömodden en liten bit från cykeln. "Jamen där ligger ju mammas mössa" hojtar jag! För så var det. Mamma hade tappat mössan på väg till jobbet och jag hade ställt cykeln utanför Å för att handla på lunchen. Sen hade jag gått tillbaka till jobbet och helt glömt bort denna manöver. Käre tid som det kan bli när förvirringen slår till...! Cykeln använde jag flitigt ytterligare några år och mössan den har mamma fortfarande kvar.

Ljusare vy på hemvägen...!

Att åka till grannstaden Kalmar är idag ingen "big deal". Man kör upp på knappt en timme. När jag växte upp var denna sträcka en utflykt som inte bara gjordes sådär i en hast. Det var roligt att planera en utflykt. Matsäck skulle packas och rastplats skulle utses. Alla skulle stuvas in i olika bilar och trångt var det oftast både fram och bak. Man hade aldrig bråttom på den tiden. Det fick liksom ta sin tid. Färden var en del av hela upplevelsen. Förväntan, skratt och oväntade små händelser som man sen kunde prata om länge. En härlig tid som dokumenterades med enkel kamera. Visst minns vi än idag resan till Kalmar, stället vi fikade på och besöket på Kalmar slott. Eller hur kusin? Det köptes ingenting på de där utflykterna. Konsumtion fanns inte som en tanke då på den tiden i slutet på 60-talet. Pappa min kusin och jag fotograferades den där dagen på väg till Kalmar. Bilden är inte så skarp men stämningen finns där. Vi hade en rolig dag tillsammans.

Min kära kusin, pappa och jag...

När jag nu är inne på avdelningen tygpåsar så kan jag fortsätta med slöjdpåsen. Såklart! Den är kvar! Röd med handgjort snöre och initialer i grönt broderat med kedjestygn. Den där påsen tog en stund att få ihop vill jag minnas. Kanske en hel termin eller så. Snöret var kul att göra med kedjestygnen var lite knepiga. Det syns att det var en besvärlig övning...
Jag vill minnas att vi började med syslöjd i fyran men det kan ha varit året innan. Frågade nyss en kompis och hon minns samma som jag. Vi hade det där första slöjdåret en väldigt snäll syfröken som hette Vilma Grönlund. Senare fick vi en betydligt strängare fröken. På Tullskolan fanns syslöjden i samma hus som skolans tandläkeri. Det luktade speciellt i den där trappan just därför att tandläkaren fanns där också. Långt senare gick min son på fritids i samma hus. Idag är det modernt dagis där i dessa gamla nyrenoverade röda tegelhus som en gång i begynnelsen var sjukhus i Karlskrona.
Jag var en pysslig unge och det var kul med syslöjd. Det pratades och tisslade mycket på de där lektionerna. Det var alltid lång kö vid katedern då många behövde hjälp av fröken. Vissa stod alltid i den där kön och fick inte så mycket gjort har jag för mig. Vi hade en liten grön pärm där små prover sattes in efter hand. Det var tyglappar med olika sömmar, virkprover och slutligen ett stickprov. Skulle inte vara förvånad om den där pärmen ligger här någonstans...
Så småningom fick vi bland annat brodera Blekingesöm och sticka vantar. Själv har jag senare i min ungdom och vuxna liv både stickat och sytt en hel del genom åren även om det nu för tiden går väldigt trögt. Men det är en annan historia.

Röda slöjdpåsen...

Spekade i mina skåp efter en grej och hittade då min gamla gympapåse. Mamma sydde den när jag började skolan. På den tiden hade flickorna sockiplast och gympadräkt med volang. Min var ljusblå till att börja med och senare blev det en gul fast då utan volang. Gympapåsen hängde med i många år och långt senare hade jag garn i den. Nu använder jag den inte. Fast färgerna är ju rätt. Jag kanske ska ha den till något nu också...?

Min gamla gympapåse...

Skrev ju häromsistens (visst är det ett roligt ord) om att jag har kvar farmors paraply. Kan riktigt se framför mig hur hon en regnig dag gav sig ut på Hantverkaregatan för att snabbt gena över JIBE:s gård för att komma upp på stan. Den lilla silvriga ringen som hon hade för att hålla ihop paraplyet, när det inte användes, sitter kvar. Ett vanligt paraply från 60-tal skulle jag tro. Lite stiligt sådär med silvrigt handtag och höstlöv i mönstret. Hon var stilig min farmor. Minnet hålls levande med dessa sparade ting. Jag tycker om att använda farmors paraply.

Farmors paraply...

Idag har denna flickan födelsedag. Min mamma föddes denna dag 1939. Att födas och växa upp under denna period var naturligtvis speciellt. Att som liten växa upp med mörkläggningsgardiner, flyglarm och ransonering av matvaror. Att inte känna till något annat tillstånd än det som rådde under krigsåren påverkade i grunden denna generation barn som växte upp under dessa år. Mamma har berättat om detta många gånger. Hur otäckt det var med flygplan i natten och de vuxnas oro. 1945 kom freden och med den öppnades världen. Den första bananen smakade konstigt och apelsiner var också en ny bekantskap. Självklarheter tycker vi som kommit efter. Många födelsedagar har passerat. Dagen har firats på olika sätt under åren. Mammas födelsedag har alltid varit en trevlig dag att fira. En ljuspunkt i novembermörkret som många har uppskattat genom åren. Dagen idag har inte bjudit på större kalas utan ett mer lite stillsamt firande.
En liten god tårtbit fanns till mig när jag kom hem! Grattis lilla mamma och puss, puss!

Grattis lilla mamma!

Jag har en del saker som har tillhört min farmor eller saker som hon gav mig i present under min uppväxt. Min fina farmor som alltid blev så glad när jag eller någon annan kom till henne. Det var "alltid" någon där. Hon bodde i stan så det var obligatoriskt att gå dit när man hade ärende till stan. Jag var femton år när farmor lämnade oss. Hon var då 75 år och hon dog på Karlskrona lasarett. Jag var hos henne då på slutet. Det var någon där hela tiden. Jag minns att jag satt själv hos henne men om det var dagen innan eller samma dag minns jag inte riktigt. Cancer är en djävulsk sjukdom...
Farmor var ju både farmor och mormor. Det var ju lite skämtsam konkurrens om det där oss kusiner emellan. Vilket hon var mest liksom...
Nu många år senare dricker jag i farmors koppar, sätter blommor i farmors vas. Jag är väldigt rädd om den där vasen i aprikosfärgat glas som jag dessutom är väldigt förtjust i. Hennes brunblommiga paraply finns här hos mig! Jag använder fortfarande då och då ett halsband med en gul glassten som jag fick en jul tidigt 70-tal. Det gröna päronet i glas, som du ser på bilden, är ett kärt minne som alltid står framme. Jag har fått det av min farmor!

Var och klippte mig igår efter jobbet. Veckorna rapplar på. Fick räkna efter då jag inte riktigt kände att det var sex veckor sen sist. Var hos frisören i nästan två timmar. Jag får mycket för pengarna tyckte jag. Ja och inte har du haft tråkigt heller skrattade min frisör. Hon är riktigt trevlig och kul. Nöjd blev jag också. Salongen ligger i ett äldre hus i stan. Lokalen användes, då det begav sig, som mjölkaffär. Det var mejeriföreningen som hade en av sina mjölkaffärer här. Golvet är genuint. Så som det var i alla mjölkaffärer. Klinkers i brunt och vitt. Fantastiskt vackert. Inte så bra underlag för en frisör som står hela dagarna visserligen. Det där golvet har väl förmodligen ett stort historiskt värde för det får inte ändras något i den där lokalen. Ett stycke historia att beskåda när man sitter där med skynke och färg i håret.

Vacker golv med historia...