Jag har en del saker som har tillhört min farmor eller saker som hon gav mig i present under min uppväxt. Min fina farmor som alltid blev så glad när jag eller någon annan kom till henne. Det var "alltid" någon där. Hon bodde i stan så det var obligatoriskt att gå dit när man hade ärende till stan. Jag var femton år när farmor lämnade oss. Hon var då 75 år och hon dog på Karlskrona lasarett. Jag var hos henne då på slutet. Det var någon där hela tiden. Jag minns att jag satt själv hos henne men om det var dagen innan eller samma dag minns jag inte riktigt. Cancer är en djävulsk sjukdom...
Farmor var ju både farmor och mormor. Det var ju lite skämtsam konkurrens om det där oss kusiner emellan. Vilket hon var mest liksom...
Nu många år senare dricker jag i farmors koppar, sätter blommor i farmors vas. Jag är väldigt rädd om den där vasen i aprikosfärgat glas som jag dessutom är väldigt förtjust i. Hennes brunblommiga paraply finns här hos mig! Jag använder fortfarande då och då ett halsband med en gul glassten som jag fick en jul tidigt 70-tal. Det gröna päronet i glas, som du ser på bilden, är ett kärt minne som alltid står framme. Jag har fått det av min farmor!