Att åka till grannstaden Kalmar är idag ingen "big deal". Man kör upp på knappt en timme. När jag växte upp var denna sträcka en utflykt som inte bara gjordes sådär i en hast. Det var roligt att planera en utflykt. Matsäck skulle packas och rastplats skulle utses. Alla skulle stuvas in i olika bilar och trångt var det oftast både fram och bak. Man hade aldrig bråttom på den tiden. Det fick liksom ta sin tid. Färden var en del av hela upplevelsen. Förväntan, skratt och oväntade små händelser som man sen kunde prata om länge. En härlig tid som dokumenterades med enkel kamera. Visst minns vi än idag resan till Kalmar, stället vi fikade på och besöket på Kalmar slott. Eller hur kusin? Det köptes ingenting på de där utflykterna. Konsumtion fanns inte som en tanke då på den tiden i slutet på 60-talet. Pappa min kusin och jag fotograferades den där dagen på väg till Kalmar. Bilden är inte så skarp men stämningen finns där. Vi hade en rolig dag tillsammans.

Min kära kusin, pappa och jag...