Cyklade hem i ösregn idag. Himla tur att dagens väder inte var igår för då vet jag inte hur det hade varit med träningsivern. Stannade till vid affären med mycket tyska varor för att köpa jäst. När det regnar kan man baka tänkte jag. De hade ingen jäst. Hm...Det
blev en Janssons frestelse istället. Denna underbart goda klassiker med detta finfina namn! En Jansson på gång i ugnen doftar härligt. Potatis, lök, ansjovis, smör och grädde. Så himla enkelt och gott!

Jansson i Janssons kök...

Jag är en människa som rör på mig mycket i vardagen, motionerar flera gånger i veckan, har bra kondition och är hyfsat stark. Så är min självbild och jag är mån om att det även är på det sättet. I verkligheten så har jag, de två senaste åren snart, legat av mig och jag
mår inte alls bra av detta. Visst blir det en hel del vardagsmotion på cykel till jobbet och promenader med mina två greyhoundtjejer men Det där extra pulshöjande aktiviteterna har jag helt tappat bort. Det började med att pappa blev sjuk och sen kom jag av mig helt. Jobb och hundar var liksom tillräckligt med sjukdom och död så nära i familjen. Men nu snart två år senare så är det dags att dra upp tempot och leta fram löparskorna ur garderoben. Idag har jag varit med i en träningsgrupp som erbjuds genom kommunhälsan. Uppvärmning, tre km i spår, lite styrka och stretching. Åtta deltagare under bra ledning. Har länge tänkt komma igång att springa så detta erbjudande kom i rätt tid. 10 gånger i spåret på Rosenholm bli utmärkt start på mina nya ambitioner. Perfekt att få lite skjuts i detta. Känner mig nu efteråt så himla nöjd och glad. Jag joggade hela rundan. Och så cyklade jag ut till Rosenholm och hem efteråt. Det är ju en mil bara det!

Löparskorna kom fram idag...!

Jag har ingen trädgård men jag har, tack och lov, ett par ställen där jag i all enkelhet kan sätta ut lite krukor och glädjas över det som växer däri. I våras fick jag en liten tomatplanta som nu står där med ett fyrtiotal små goda tomater i olika mognadsgrad. Väldigt trevligt är det att det gick så bra med den lilla plantan. Att tomaterna är goda vet jag för jag åt nyss upp den där röda tomaten längst fram!

Goda små röda...

De har alltid funnits i mitt liv de härligt doftande och skira luktärterna. De är min solklara sommarfavorit. Jag fick alltid luktärter till min födelsedag, av mamma och pappa, redan som barn och senare under alla år. På mitt barndoms torp hade jag luktärter på spalje utanför mitt fönster. Numera sår jag lite frön i kruka varje år. Jag brukar ha tur och även denna sommar har jag luktärter i krukan.

Min sommarfavorit...

Min morfar Kalle älskade blåklockor! Han brukade plocka till mormor på vägen hem från jobbet. Bara blåklockor!
Min morfar, Karl Fredrik Wilhelm, föddes 1896 och växte upp under den tidens tuffa förhållanden. Han började jobba som liten pojke tillsammans med sin pappa som var stenhuggare. Hans vuxna liv var inte heller enkelt. Det där är en annan historia.
Morfar var en del av min självklara trygghet när jag växte upp. Jag behövde aldrig tvivla på morfars kärlek. Han läste alla Astrid Lindgrens böcker för mig och alla serier i Året Runt och Hemmets veckotidning. Jag låg över hans bröst, medan han läste, och åt husmans knäckebröd med kaviar som mormor serverade. Det blev smuligt på morfars skjorta.
När jag fyllde tio år fick jag en liten vers som morfar hade skrivit. Jag har den kvar än idag. Morfar är borta sedan många år men han finns kvar hos mig. Jag är 53 år idag och går och funderar på sådana här tacksamma minnen. De är en del av den jag är.

Morfars vers...

Använd med fördel skarpögda cyklister och hundägare aktivt i stadsplaneringen! Som vardagscyklist och promenerande hundägare är jag suverän på att upptäcka brister och för den delen tokigheter i staden. Sånt där som, i det stora hela kanske är småsaker men som, är viktigt för att göra en naturligt vacker stad ännu bättre att vilja vara i.

Jag ser en del som behöver justeras på mina promenader...

Kanske sommarens sista utomhusmiddag!? Lite fuktigt är det allt när efterrätten serveras. Även om jag är förtjust i hösten så är det en lite vemodig känsla såhär i slutet på Augusti.

Blåbär i Augusti...

I sista stund repar jag lite röda granna vinbär...

Sommarens sista vinbär...

Av de recept som snurrar runt här hemma så är det bara ett litet antal favoriter som jag sparar och återkommer till. Dessa följeslagare har jag samlat i en oredig mapp. Det krävs lite för att bli kvalificerad till mappen men den blir aldrig så strukturerad och tjusigt ordnad som jag i mina ljusa stunder fantiserar om att den skulle kunna bli. Varje gång som jag tänker använda något av de där recepten så rafsar jag runt i mappen och hittar till slut det ofta lite flottfläckiga papper som jag är på jakt efter. Inget att skryta om egentligen men så har jag det med detta...

Favoriter i oreda...

Den lilla spinkiga växten i mitt köksfönster gör inte så mycket väsen av sig. Helt plötsligt finns den där bara. Blomman! Alltid lika förundrad när den som i ett trollslag dyker upp.

Ett riktigt mästerverk är den, Kristi korsblomman!

Saltöfika med känsla för det som är lite gammeldags...

Grön Anna och Spisa ribb...

Lyktan som, när den är tänd, doftar tryggt som från min barndoms sommarstuga. Många minnen från ljumma sommarkvällar på trappan till stugans glasveranda och kortspel i stugan regniga kvällar. Alltid i denna lampans sken. Den är hos mig nu lampan.

Det står made in Czechoslovakia på den...

Mitt första inlägg.