Min morfar Kalle älskade blåklockor! Han brukade plocka till mormor på vägen hem från jobbet. Bara blåklockor!
Min morfar, Karl Fredrik Wilhelm, föddes 1896 och växte upp under den tidens tuffa förhållanden. Han började jobba som liten pojke tillsammans med sin pappa som var stenhuggare. Hans vuxna liv var inte heller enkelt. Det där är en annan historia.
Morfar var en del av min självklara trygghet när jag växte upp. Jag behövde aldrig tvivla på morfars kärlek. Han läste alla Astrid Lindgrens böcker för mig och alla serier i Året Runt och Hemmets veckotidning. Jag låg över hans bröst, medan han läste, och åt husmans knäckebröd med kaviar som mormor serverade. Det blev smuligt på morfars skjorta.
När jag fyllde tio år fick jag en liten vers som morfar hade skrivit. Jag har den kvar än idag. Morfar är borta sedan många år men han finns kvar hos mig. Jag är 53 år idag och går och funderar på sådana här tacksamma minnen. De är en del av den jag är.

Morfars vers...