Ännu en liten klänning har letats fram i gömmorna. Ett litet, litet hål i nacken efter en tryckknapp har dolts med en liten vit blomma. Rosa bomull och ett litet jordgubbsbroderi i retrostil från 1960. Jag hade nog nya klänningar varje dag på den tiden då det begav sig. Så himla kul med pynt till töser!

I rosa bomull...

Hittade små nalleknappar i min knappsamling. De kanske kan komma till användning ❤

Gula nalleknappar...!

Inlagda godaste stekta sillen på grov macka får det bli idag. Hårt stekta sillar som doftar härligt av lök och lag. Det har hittills regnat hela dagen och jag hasar runt här, med radions program ett som intellektuellt sällskap, och pysslar med lite allt möjligt. Ibland är jag helt i fas för en regnig dag och just idag är det "timing"

Godaste sillen...!

Min faster Karin berättar att min Farmor alltid tog in boklöv och pingstliljor till pingst. Alldeles förtjusande fint nu när grönskan är som skirast. Mamma kom med precis en sådan bukett till mig igår.
Idag är det pingstdagen och regnet har tagit över efter gårdagens solskensväder. Ett härligt uppfriskande regnväder! Eller som bondpojken sa när han hade varit i Stockholm för första gången och blev tillfrågad om hur det var att besöka huvudstaden. "Jo det var väl fint men inget går upp emot ett riktigt vårregn"

På farmors vis...

Mormor och farmor hade krusade örngottsband. Banden låg vända utåt i deras linnesskåp. Det luktade rent och gott i de där skåpen där allt låg så prydligt. Underlakan, överlakan med spets och monogram och så örngotten.
Kan se framför mig hur farmor, kvickt och lätt, krusade örngottsbanden med en kniv. Jag fick försöka men det var inte helt enkelt det där. Mamma hade en liten plastmanick som krusade banden. Den fanns nog mest på skoj den där då det på 60- och 70-talet inte längre var lika angeläget med de där krusningarna.

Nu har överdragen till nussekudden och cykelkudden fått krusade band...;)

Nussekudden var en liten mjuk dunkudde som fanns under min barndom. Den hade randigt överdrag som fortfarande ligger här. Den hade samma betydelse som ett kärt gosedjur. Nussekudden fick följa med pappa i bussen när han reste iväg på bortamatch. Han vilade huvudet mot den i bussen. Det var viktigt för mig att nussekudden följde med pappa. Han reste alldeles för ofta iväg med den där bussen tyckte jag. Det blev som en länk mellan oss med kudden. När nussekudden och pappa var hemma så hade jag nallen under den ena armen och nussekudden under den andra när jag skulle sova.
Det fanns en cykelkudde också. Den låg under rumpan på mig i cykelsadeln. Det var mamma som hade cykelsadeln baktill på sin cykel. Vi cyklade mycket på den tiden. Cykelstolen var en svetsad konstruktion av 60-talsmodell med randigt tyg i ryggen. Självklart finns överdraget till cykelkudden kvar...!

Kuddöverdrag och nalle...