På min gata finns "allt" och "alla". Högt och lågt, vitt och brett! Alltid något att iaktta, berätta om, förvåna sig över, irritera sig på och alltid någon att möta! Bästa gatan - Polhemsgatan!

På min cykeltur till jobbet igår morse ser jag en ung mamma med tre små barn. Kanske på väg till dagis eller så. Det var ett barn i vagn och två lite större. Alla tre barnen tittade nyfiket på ett stort fordon som stod parkerat på andra sidan gatan. Det var ingen traktor men något i den vägen så barnen undrade nog vad det var och vad den skulle göra. I vissa åldrar är det ju väldigt intressant med traktorer och långtradare vill jag minnas. Det satt en man i neonfärgade arbetskläder i traktorn, eller vad det nu var, och han hade dörren öppen. Han såg att barnen var nyfikna och rätt vad det var tutade han högt och ljudligt, log stort mot barnen och vinkar till dem. Barnen blev härligt överraskade och den glädjen som uppstod när de fick denna uppmärksamhet från andra sidan gatan gjorde mig både så glad och rörd att jag bar detta ögonblick med mig hela dagen igår. Alla tre vinkade så glatt till mannen och strålade mot sin mamma som även hon såg så lycklig ut över att barnen fick denna upplevelse. Neonklädda mannen såg även han så lycklig ut. Alla blev glada! Själv berättade jag denna historia för några kollegor och de blev också glada och rörda av min lilla berättelse. Och nu berättar jag den här och hoppas att även du som läser blir lite glad av detta enkla lilla vardagsögonblick från Polhemsgatan.

 

Ha nu en riktigt skön lördag!