De där sparade tillfällena av absolut närvaro och känsla av lycka finns där att ta fram när de behövs. När känslan av ensamhet och behov av tröst kommer över mig. Hur tokigt det här än låter så köpte jag den där båten främst till henne. Hon var sjuk och orkade inte riktigt hänga med som förr. Hon älskade att åka båt. Att hänga där över kanten. Att vädra och spana på det som hände runt omkring. Sen sommar i Augusti tog vi en kvällstur tillsammans sonen, jag och hon. Sonen i brytningstid till vuxenlivet och lilla hon satt tillsammans där i båten och jag ska altid spara denna stund av gemensam närvaro, stillhet och kärlek. Vi var tillsammans alla tre och jag kände i den stunden en sådan tacksamhet och
lycka. Jag har ingen bild från just detta tillfälle. Bilden av den där stunden har jag tacksamt bevarad i mitt hjärta men några andra bilder finns på henne i båten. Året efter i August var hon borta. Det har passerat flera år nu och det har tillkommit fler att älska och många stunder att glädjas över men detta ögonblick i livet tänker jag ändå på ibland.

Vår Flora...