I mitten på 60-talet gick jag i lekskola på Galjamarken hos fröken Brita. Jag möter än idag fröken Brita på promenaden! Åren var 1964-1966. Några barndomskamrater från den tiden finns fortfarande kvar i mitt liv som trogna följeslagare. Det är speciellt och härligt!

Nämnde igår att jag sparar på små minnen. De små böckerna från lekistiden finns kvar. I den lilla boken som följde med hem för meddelanden och små uppgifter framgår det att MAMMA förväntades skriva sin namnteckning under alla meddelanden. Det bjöds även in till MAMMA-möte. Pappor efterfrågades inte då! Tack och lov så har tiderna förändrats!

Vid vissa tillfällen kom instrumentlådan fram. Detta var en höjdare för alla lekskolebarnen. Vissa sånger har satt sig i minnet. Särkilt de där med roliga rörelser till. "I galopp, lopp, lopp rider man i Argentina. I galopp, lopp, lopp över pampas utan stopp..." Det ni! Minne som en häst...

Minns också leken "hunden och benet" ett blått ben ( träkloss) som vandrade runt bakom ryggarna på barnen som satt i ring medan musiken spelade. Den som var hund satt i mitten och skulle när musiken slutade spela krypa fram och skälla framför det barnet som gissningsvis hade benet. Ibland fick hunden krypa fram till flera barn och skälla innan benet kom fram. Gissade hunden rätt så togs benet fram och så fick den som hade haft benet krypa in i ringen och vara hund. Detta var en populär lek! Den där leken tränade ju många färdigheter inser jag nu. Pedagogerna kunde på den tiden också...

 

Lilla lekisboken...