När det gäller vissa saker har jag minnen som en häst. Med annat kan det vara precis som bortblåst. För min del så är det ofta visuella minnen av ting, platser, färger, former, utseende, kläder, dofter och sådant. Gärna detaljer. Jag började i första klass på Tullskolan 1966. Första skoldagen har jag ett starkt minne ifrån. I bänken snett framför mig satt en flicka som var väldigt liten och tunn. Hon hade en klänning med kort ärm. Den lilla armen var så tunn och på handleden satt en klocka. På den tiden brukade små flickor och pojkar få en armbandsklocka när de fyllde sju år. Jag minns att jag fascinerades av att det kunde finnas så små klockarmband och att jag satt och sneglade på den där lilla handleden. Första läseboken finns kvar. På den tiden fick alla barn nya fina läromedel. Det hade vårt samhälle råd med på 60-talet. På 90-talet när min son gjorde sin skoldebut var det ett annat läge. Då hängde böckerna knappt ihop och de var ofta fulla med kludd och kladd.
Det var en härlig lite högtidlig stund när nya böcker delades ut tycke jag. Första läseboken var blå, den andra röd och den tredje gul. Det var nya moderna läromedel. Min årgång och de däromkring var de första som fick umgås med de små trollen Li och Lo som lotsade oss genom alfabetet. Det fanns en arbetsbok till läseboken och man fick klistra in bilder i tillsammans med små övningar. Alltid med de där små trollen vill jag minnas. Vissa texter och framför allt bilderna känner jag igen när jag nu tittar i boken.
Bilderna är fulla med små gömda bokstäver som man skulle leta upp och i vissa bilder skulle man leta ord som innehöll den bokstav som man just då höll på att lära sig. Texten om Pytt som var sugen på gott minns jag. Där byttes vissa ord ut av en bild. Det var roligt att läsa. Att skriva var lite värre till att börja med då jag är vänsterhänt. På den tiden var det så att vissa lärare framhärdade i att tvinga vänsterhänta barn att skriva med höger. Det gick långsamt med höger och jag kom efter de andra barnen. För att komma ikapp så tog jag över pennan i vänster hand. Då hördes frökens röst; "Margaretha! Tänk på handen!". Skriver och klipper med sax gör jag med höger hand efter detta ingrepp. Eller var det rent av ett övergrepp. Allt annat gör jag däremot orubbligt med vänster hand. Kniper det så kan jag skriva med vänster också. Så det så...