Mina jular har firats på många olika sätt genom åren. Så är det nog för många av oss. Generationer, konstellationer och varianter kommer och går. Årets upplaga av julafton var stillsam med gott julbord tillsammans med särbo i tjänst beredd att bege sig ut på jobb. Två fyrbenta vakade in julnatten tillsammans i soffan. Öppnade min julklapp från son med fästmö sent julaftons kväll. Paketet har legat i garderoben sedan jag kom hem från mitt besök hos dem i början av december. Nu har jag en lysande glasgiraff i mitt fönster. Giraffer tillhör mina favoriter bland de vilda djuren. Jag är så glad för min julklapp. En kärleksfull klapp från mina älskade favoriter i norr.

"Have yourself a merry little Christmas,
let your heart be light.
From now on,
our troubles will be out of sight"

Ledig skön dag! En vanlig måndag. Lyx! Har ägnat mig åt lite av varje och ändå ligger mycket här i högar. Men jag bryr mig inte direkt om tillfällig oreda här hemma. I bästa fall så kommer det en ny dag... Ligger och tittar på min lilla lysande glasgran i fönstret. Har tänt lite ljus där också. En fyrbent ligger vid mina fötter. Mys! Det är mörkt ute men snön lyser upp. Det var riktigt kallt på promenaden innan. Lite varm glögg kanske? En helt vanlig måndag i adventstid.

Mysljus...

Den är extra fin i år, Gävlebocken, sägs det. Säkerheten runt omkring den är också förstärkt så att den ska kunna stå där till glädje för alla hela julen. Kul att få träffa den i år med belysning, fina röda band och extra tjocka fina horn.

Fin och stor julbock...!

Det är snö och minusgrader i hela landet. Landskapet förändrades på bara en dag och det blev alldeles vitt. Kom till Gävle i fredags där jag har umgåtts med
de mina. Mysigt som det ska vara i adventstid med matlagning, promenader i snö, prat och lite sällskapsspel. Vi ses snart igen mina kära hjärtan!

Gott i adventstid...!

Vissa saker har en given plats till jul även om vi firar en förhållandevis lågmäld jul. Som så många andra har jag ett datumljus i december och detta har en given plats i en röd emaljerad ljusstake från Kockums i Kallinge. De tillverkade ju under sin storhetstid en massa emaljerade nyttoföremål. Den lilla ljusstaken har hängt med sedan min bardoms sommarstuga. På den tiden var den en ljusstake helt enkelt. Vi hade ingen el i stugan så det behövdes ljus. Själv har jag sen i alla år använt den till jul och då till datumljuset. När mitt barn var liten så hade vi alltid en typ av ljus där det längst ner var en liten ring av tomtar som dansade. Det var viktigt att det var just det där ljuset med tomtarna. "När vi kommer dit ner där tomtarna dansar mamma då är det jul" Minnen! jag kan höra den lilla rösten inom mig när som helst. Har inte sett just det där ljuset på många år nu. Men nu är ju mitt barn vuxet och tror inte på tomten längre.

Ljus med tradition...

Saffranskusar bakar jag i detta huset den första advent. Det är tradition. I år har jag nu gjort ett traditionsbrott och har bakat kusarna en vecka tidigare då jag ska ha annat för mig nästa helg. Nu ligger kusarna i frysen och i magen. Har ätit för mycket känner jag nu. De är ju så himla goda när de är nybakade.

Saffranskusar på fat...

Idag kunde jag helt enkelt inte låta bli. En påse skumtomtar fick följa med hem från affären. Att det är något speciellt med dessa är väl folk i hela landet överens om. Så ikväll blir det en och annan tomte att mumsa på och lite varm glögg tror jag bestämt också att det får bli. Julstämning såhär i halva november.

"Res på årorna" - Pappa sa ofta så när jag växte upp. Det betydde att jag skulle sträcka på mig både fysiskt och mentalt.
Räta på ryggen, spetsa öronen och rikta blicken framåt! Det fanns inget kravfyllt eller negativt i detta. Det var mer som en uppmuntran till att tro på min förmåga och tycka om mig själv.
Sov gott! I morgon är det en ny dag att "resa på årorna"

Med blicken riktad framåt...

Har köpt en ny matta på varuhuset med stort Å. Alla glada färger är representerade och den passar mig precis just därför. All de där glada färgerna finns på mycket just nu. Min smak är inne tydligen. Det stod mitt namn på den där mattan och nu har den kommit hem. 130 cm i diameter ligger den nu på plats. Köper jag en ny soffa ,som tänkt, så kan jag ju välja vilken färg som. Ingen är ju omöjlig till denna matta...

Färgglatt...

Hönsens värld har aldrig fångat mitt intresse tidigare. Har köpt ägg, gärna bruna, gärna ekologiska, inget mer. Nu har jag genom mina fyrbenta fått en vän på fb som är "hönsmänniska". Hon lägger emellanåt ut bilder på höns och tuppar. Fantastiska bilder på vackra hönsraser som jag inte har haft en aning om. Det finns hundratals olika hönsraser. Dessa är både gamla raser och nya framavlade raser. Tjusiga namn har de ofta också. Dessa kan visas upp på utställningar ditt hönsfolk åker och, stolta som tuppar, visar upp sina höns. Det finns alltså hönskennlar. Hade jag ingen aning om! Fascinerande fåglar. Blir helt enkelt sugen på att lära mig mer. Man blir glad av höns. Köpte ett häfte frimärken i veckan med bilder på hönsraser. Var noga med att det var just dessa jag ville ha så killen på posten skrattade lite. Det är roligt med ett trevligt frimärke och då passar ju höns bra. Man får favoriter bland hönsen. Själv gillar jag den lilla öländska dvärghönan. En svensk lantras som är utrotningshotad. Det är ofta produktivitet som räknas och där kan de svenska lantraserna inte riktigt konkurrera tydligen. Det finns giganter också. Den långbenta Brahman är en av världens största raser. Känner mig nästan lite släkt med denna. Hökblick som kan verka skrämmande men en snälling som tar hand om sina ungar. Om jag hade möjlighet att ha höns så vill jag ha Brahmahöns. Tror att jag ska köpa en hönsbok.

Höns att bli glad av...

Lyktan brinner på pappas grav. Han är inte där men det är vår minnesplats. Pappa är här hos mig i köket just nu. I mina tankar nu idag, denna dag, då vi särskilt ska minnas våra kära som har lämnat jordelivet. Idag tänder jag ljus här hemma och tänker på alla kära som har lämnat. De är alla, på sitt sätt, med i vardagens tankar. Varje dag eller ibland då och då när minnen gör sig påminda. Pappa och morfar Janne, Joels pappa Thomas, mormor Astrid, morfar Kalle, farmor Lisa, farbror Olle, faster Margit och flera andra som lämnat livet genom åren. En del av ålderdom och andra alldeles för tidigt. Så är livet...

Så länge någon minns så finns vi...

Idag har jag köpt mig en sidensjal från Anna O som jag är väldigt nöjd med. Nu har jag sedan tidigare en likadan i annan kulör men den är något justerad. Jag var vid ett tillfälle oförsiktig med att lägga den där starkt rosa sjalen tillgänglig för en viss Greyhoundflicka. Sjalen fick bitmärken och jag blev rätt ledsen över det där då jag var väldigt glad för den där sjalen. Dessutom var den rätt dyr så jag blev ganska sur på mig själv över detta slarv. Man lär sig och nu har jag alltså unnat mig själv en ny sjal och den ska bara användas av mig. Visade sjalen för en av mina kollegor som nog tyckte att den var väldigt snygg. Men hon har tyvärr sjalförbud meddelade hon. Själv tryckte jag alltså på gasen idag fast det var en hundring i rabatt och det var ju faktiskt drygt tjugo procent på priset. Det kostar på att vara generös mot sig själv. Känner mig inte alltid så bekväm med det. Det är väl något med Jante. Vid fotograferingen av sjalen kom det ett litet nyfiket näbb för att nosa. Men mer är så blir det alltså inte denna gången...

Ny sjal och nyfiket näbb...

Under nästa alla år har jag gått med en kastanj i fickan på hösten. Det är något alldeles särskilt med detta träd och dess frukter. Detta stora träd med stora blad "som paraplyer" Var det inte så hon sjöng Barbro Hörberg för många år sedan. Blomningen på våren är helt underbar. Här i stan finns några ovanliga Kastanjeträd med starkt rosa blommor. Vanligtvis är de ju vita med lite rosa i. Denna rosa Kastanjeblomma är något alldeles extra. Som barn plockade jag, som säkert många andra, kastanjer. Kan inte minnas att jag gjorde något med dem. Hade dem liksom bara. Som stenar, knappar och pärlor. Man behöver inte alltid göra något mer än att bara ha dem. Så jag plockar även i höst en fin, len kastanj för att bara ha i fickan.

Kastanj för fickan...

Riktigt kallt på morgonpromenaden. Dessutom första halkan. Den kommer, märkligt nog, alltid som en fullständig överraskning. Nu har hösten hunnit ikapp all eventuell sensommarkänsla och vintern varnar om sin ankomst. Det är tid för varma soppor, grytor och annat kok för kyliga dagar. När mörkret kommer tänder jag ett ljus av stearin i fönstret i mitt kök.

Tid för stearin...

Jag är nöjd och glad! Det har varit en bra dag.
Har varit på träning i löparspåret. Den gruppträning som jag går på är hur bra som helst. Fint väder har vi haft alla tillfällen nu. Denna gången hade jag draghjälp i spåret av en av mina fyrbenta. Så himla kul var detta. Fina färger och härlig höstdoft i skogen!
När jag kom hem ringde mitt vuxna älsklingsbarn. När man har ETT barn kan man säga så. Alltid lika roligt att få prata en längre stund.
Ikväll somnar jag gott!

Fina höst...

En dag med ösregn från morgon till kväll. Det har varit en trevlig dag. Har träffat de fyra tjejer som har hängt med i nästan hela mitt liv. Fem timmar på stan har gått fort tillsammans med fyra glada, goda vänner. Det är nu tradition att vi träffas alla fem för en höstrunda i stans affärer. Tid för prat, skratt och fika ryms också så klart. En sallad fick plats då vi besökte stans senaste fik. En riktigt trevlig dag i regnet. Känner mig glad över att vi har plats för varandra efter alla dessa år.
Regnet håller i sig utanför. Nu är det mjuka byxor och soffmys som gäller!

Sallad i gott sällskap...

Jag har lite böcker på lager men varken hinner eller orkar läsa allt. Jag köper jämt böcker men många läggs bara på hög. Tittar mycket i böcker, bläddrar och läser lite här och där. En del blir såklart lästa men långt ifrån alla som jag tänker mig. Det är delvis därför att jag läser så otroligt långsamt. Jag läser lika långsamt som SLAS. Ni vet vad jag menar om ni har hört hans uppläsningar. Jag älskar hans "prator". Lyssnar på en del böcker numera. Det är för mig ett perfekt sätt att ta mig igenom vissa böcker som jag aldrig skulle läsa som vanlig bok. Dessutom tycker jag att det är så mysigt med att lyssna. Känslan som infinner sig påminner om barndomens sommarlovsföljetonger på radion eller när vår magister på mellanstadiet hade högläsning för oss ur "Greven av Monte Christo"
Jag har alltid tyckt mycket om dikter och poesi och söker ofta upp mina favoriter. Hittade för några år sedan en bok av konstnären Klas Parknäs. Gillar hans bilder. I boken "Tillvarataget" bjuder han på sina bilder med ord. Annorlunda, fyndigt, värt att tänka på och inspirerande;
"Ge dig - ge upp.
Den som inte kan ge sig har gett upp.
Tålamod är att tåla sitt mod".

Tillvarataget...

Är det fler än jag som är gäspiga på kvällarna nu i dessa mörka tider?
Det är kolsvart redan men det känns inte riktigt OK att säga godnatt vid halv åtta. Måste ju ut en sista gång för idag med mina två ovilliga fyrbeningar.
Tror inte att någon inspiration att uträtta något mer kommer över mig denna afton. Det är väl bara att hålla ut framför TV:n i väntan på att få krypa ner...

Gäspig vid TV:n...