Om man gräver tillräckligt djupt i lådorna så finns det en del små ting från slutet av 50-talet och början på 60-talet att fräscha upp. Någon kan få låna mina prickiga flanellbyxor, bomullskoftan och mössan med broderade små blommor på. Det finns en del kvar som min lilla unge har haft också. Den vita bomullsfilten till exempel. Väl använd under de första härliga åren.

Rosa flanell i repris...

Efter flera års påpekande om att jag borde skaffa bettskena så har jag nu gjort det. Jag pressar ihop käkarna om nätterna och det medför onödigt slitage på tänderna. Det kostar mer att reparera med nya kronor sa min tandläkare vid sista årliga kontrollen före jul. Jag får väl ta en sån där då sa jag...Min tandläkare är en vänlig själ. För ett år sedan var jag tvungen att laga ett litet, litet hål i en visdomstand. Då jag inte hade lagat något hål sedan jag var 14 år så var jag lite orolig. Min snälla tandläkare pratade med mig som ett barn när detta lilla hål skulle åtgärdas. Det kändes faktiskt helt OK för mig i det läget! Utprovning av bettskena gör inte ont så denna gången krävdes ingen speciell omsorg och nu har det gjorts avtryck av tänder och bett och provats och grejats. 3200 pix kostade kalaset och det ska det tydligen vara värt. Nu har jag haft den här skenan i snart ett par veckor. Man vänjer sig fort vid allt möjligt konstigt. Vi måste väl sova ihop för alltid nu skenan och jag. På dagarna ligger skenan i en plastask med lite vatten i. Och JA, jag fick välja färg på asken...;)

Skena i gul ask...

Just nu tänker jag på annat än sådant som är tänkt att dela på denna blogg. Det är därför ganska tyst här. Min hjärna går på högvarv kring andra ting kan jag säga. Försöker koppla av med några varv på min stickning. Det blir en liten fin randning på den lilla kofta som ska bli...

Fint färgad randning...

Det finns så otroligt fina små grejer att köpa till små barn. Det är roligt att göra små saker själv också för det går hyfsat snabbt. Lite grann köper jag nu och framöver till det är dags. För att vänja mig i tanken på ett liv som farmor. Ögat är inställt på allt fint till små gryn. Utbudet är oändligt nu för tiden.

Små moln...

Nu är det så att jag inte hinner med någonstans. Varken här eller där...En fin tulpanbukett fick jag, hur som helst, i fredags. Den har glatt mig hela helgen :)

Finaste buketten...!