Visst är det lite ljusare!?

Den känslan fick jag idag på väg hem efter jobbet. Härligt! Lämnade cykeln på jobbet då det var lite halkigt på banan. I morse stod inte min cykel i cykelrummet hemma... Den stod vid affären sedan flera dagar visade det sig. Jag hade gått hem och glömt cykeln där för flera dagar sedan. Som det kan bli då...! Det påminner mig om en annan historia som hände för flera år sedan. Du som redan har hört denna historia får ha överseende.

Jag var på resa för dagen utanför kommunen genom mitt jobb. Framåt kvällningen insåg jag att jag skulle bli senare än tänkt så jag ringer till en kollega och ber henne sätta in min cykel så att den skulle stå skyddad över natten. Min kollega satte in den cykel som hon trodde var min men det stämde inte riktigt för henne med min beskrivning. Det visade sig dagen efter att det var fel cykel och min fanns inte. Jag konstaterade sorgset att min cykel nog var stulen. Det där var på höstkanten och vintern kom med mycket snö och cykelsäsongen var över. Den där vintern så tappade mamma bort en mössa som hon var glad för. En stickad luva som hon trivdes med. Hon pratade just därför flera gånger om detta. Veckorna gick och det blev töväder. En lördag var sonen och jag på stan och stod och pratade med någon utanför varuhuset med stort Å där för övrigt mamma arbetade på den tiden. Rätt som det var så sneglar jag mot cykelstället utanför varuhuset och konstaterar att "där står ju min cykel" Jojomen visst var det så! När jag står böjd över cykeln för att öppna låset så ser jag en slabbig grå stickad trasa i snömodden en liten bit från cykeln. "Jamen där ligger ju mammas mössa" hojtar jag! För så var det. Mamma hade tappat mössan på väg till jobbet och jag hade ställt cykeln utanför Å för att handla på lunchen. Sen hade jag gått tillbaka till jobbet och helt glömt bort denna manöver. Käre tid som det kan bli när förvirringen slår till...! Cykeln använde jag flitigt ytterligare några år och mössan den har mamma fortfarande kvar.

Ljusare vy på hemvägen...!